Johanna Thydells senaste bok handlar om Moa. Hon har en bästa vän som heter Otto och en besvärlig bakgrundshistoria med Vispen, som hon undviker så gott det går. Hon bor med sin pappa, Susanne och sin lillebror Lucas. Men hennes biologiska mamma är försvunnen sedan 15 år. Eventuellt utomlands - helt utan någon förklaring.
Så plötsligt ringer hennes mamma Hedvig och vill ses. Bara sådär, efter 15 försvunna år. Först säger Moa tvärnej. Men efter konsultation med Otto, vars mamma är död, kommer hon fram till att ändå ge det en chans. För att inte verka för angelägen kommer hon dock på ursäkten att hon behöver göra ett skolarbete om fåglar, och att det skulle passa bra att göra det i den skog där Hedvig numera bor i en gammal stuga.
Nedräkningen till att konfronteras med Hedvig har börjat, och Moa funderar kring sin strategi, som inkluderar ett anteckningsblock för kodade iakttagelser av "Göken" och dess flyktbeteende.
(M)ornitologen är en svindlande känsloresa om familjekärlek, biologiska band, psykologi och relationsstrategier. Johanna Thydell skriver som alltid rappt, kul och drastiskt, och väjer inte för svåra funderingar. Den enda invändningen jag kan komma på är att jag skulle vilja få veta mer om Moa, Hedvig, pappan, Susanne och Otto. Deras relationer, funderingar och förändringar fortsätter, och det känns trist att inte får vara med längre.
Jag rekommenderar absolut (M)ornitologen till alla som vill läsa en rolig bladvändare med mörka stråk och starka känslor!
/Evelina Joëlson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar